Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prometeus och Ahasverus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vemod i vindarna och i himmelens färgspel och mest,
när dagen dör, i aftonrodnadens sken.
En forntidssägen förkunnar, att titanen med en enda
bön till Zeus kan uppstå fri från sina länkar och
gå att vinna all jordens makt och härlighet. Men ve
vårt släkte, om den bönen ginge från hans läppar!
Om Prometeus förnekar lagen i sitt inre och böjer
sig under Zeus’ lag, då uppstår han som Antikrist,
och världens yttersta tid är inne.
Det finnes en, som går och väntar detta och därur
motser sin förlossning. Han väntar det dag för dag
genom århundraden, ännu städse gäckad, men med
förtvivlat tålamod. Han är ock den ende dödlige,
som finner vägen ner i titanens håla och stundom
visar sig där. Det är den gamle vandringsmannen
från Jerusalem, Ahasverus.
Senast kom han till Elbrus söder ifrån genom
kurdernas och georgiernas landsändar. Där han gick
fram, tystnade fåglarna, slöto blommorna sina kalkar,
kände varma människohjärtan kyla och hårda
människohjärtan lust att pina.
Mot aftonen stod han vid foten av Kaukasus och gick
vidare genom de skogar av sekelgamla ekar, lönnar och
askar, som skugga fjällets nedersta trappsteg. Solen
hade längesedan gått ned, när han vandrade under de
högre utsprångens granar och tallar, och natten var
framskriden, då han genom dvärgbjörkarnas rike steg
mot Elbrus’ ishöljda topp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
