Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prometeus och Ahasverus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Prometeus.
Hav tack för att du icke glömmer fången,
som dväljes ensam här i smärtans dal!
Ahasverus.
Nej, ingen tack! Jag kommer denna gången
blott för att lindra mina egna kval.
Jag hoppas någon hugnad av att skåda
en varelse, som lider dag för dag
igenom sekler grymma ve som jag:
så usel tröst förenar nu oss båda.
Prometeus.
Du arme, kunde jag din börda lätta!
Ahasverus.
En var må bära sin så gott han kan
och äga för sig själv den tröst han fann.
Prometeus.
Min egen tröst är känslan av det rätta,
förakt för Zeus, som mig i kedjor lagt.
Ahasverus.
En tom och usel tröst är även detta,
ty rätt har den allena, som har makt.
Dock varför kom jag hit att finna hugnad?
En villsam tröst! Det ser jag redan nu:
en jäktad själ kan aldrig varda lugnad
inför en gåta djup och hemsk, som du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
