Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero och ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nero.
Där en förhungrad, kommen knappt till bordet fram,
där en, som slog sig till ett krus albaniskt vin,
där åter en, som stöp vid ostron och falern!
Aulus.
Med hyllningsropen blandas gråt och jämmerskri,
och griftens dunster mänga sig med festens kvalm.
Nero.
Var finns, o Zeus, i detta lumpna skådespel,
som du har diktat och för upp var dag på nytt,
den mänsklighetens adel tokar skryta med?
Aulus.
Han finns, fast ingen vet, var undret kommit från.
Det finns en hoppets adel, som kring höjt standar
står väpnad för ett oupphinnligt ideal,
och en förtvivlans adel, som kring sänkt baner
försjunken står i känslan av omätligt ve.
Men släktets massa vräktes hit att, Zeus till lust,
en vidrig pöbel, slåss om bröd och rang och makt.
Det finns en hoppets adel, som kring höjt standar
står väpnad för ett oupphinnligt ideal:
den finns, om icke här, så där, dit Cesar sänt
vår ädle Petus, Plautus, Seneka, Lukan —
Nero.
De eller jag! Det gällde döda eller dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>