Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgifvarens tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se hon formar symboliskt de tankar du tänkt,
åt vad hjärtat har känt ger hon färg och gestalt,
och den slöja, som förr över tingen var sänkt,
hon är lyft, och du skådar nu själen i allt,
och var trängtan dig grep i en anande stund
har fått stämma i smekande bölja och vind,
och den smyger en älva på äng och i lund
för att svalka din panna och smeka din kind.
samt efter den sista strofen tvenne, som ytterligare
betona diktens natursymboliska kynne:
När han klagar i natten den höstliga vind,
är det ej över ängarnas blomster som dött;
o, han sörjer de härjade rosor på kind,
som för lustarnas fläktar sin krona förstrött;
men befrielsemorgonens purprade våd
får sin glans från de rosor vars fägring förgått,
medan styrkande tankar och härliga dåd
ur sin blomkalk i tidernas sköte de sått.
O, så löga dig stark i det ensligas bad;
dröm dig in i naturens förtrollande dikt,
i vars levande tecken, från blad och till blad,
du i bildspråk förnimmer det skapades bikt,
tills, förnyad i krafter, du väcks ur din dröm,
för att känna med mänskor i ve och i väl,
för att strida och lida, men göm dig, o göm
av den samklang du hörde en ton i din själ.
Kyssen skriven 1881, meddelad
första gången i Dikterna 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
