Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Paulus i Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dionysos. Ynglingen skådade ut öfver landet och kusterna
och hafvet, och sade att denna nejd är en flik af
paradisets härlighet, af den sanne Olympens dyrd, som sjönk
ned till jorden under kampen i tidens morgon mellan
goda makter och onda titaner. Och han grät vid tanken
på de lidanden och synder, hvaraf denna lustgård är
uppfylld. Sedan han gått, uppspirade ur marken, som
hans tårar fuktat, en ranka, som växte med underbar
hast och bar de första af de drufvor, som nu pressats i
Paulus’ bägare.
»Jag har mina egna tankar om denne yngling», sade
den silfverhårige värden. »En gud har ärat min hyddas
grannskap med sin uppenbarelse. Han var Dionysos,
drufvans gifvare, den högste gudens son!»
»Jag tror som du», sade soldaten, Paulus’ vaktare,
och tömde sin bägare.
»Ja, en gudason var han visserligen», genmälde
Paulus, »och ett ädelt, lifgifvande vin har han skänkt
oss i den kalk, som jag fått nåden dricka till hans
minne.»
»Du känner honom då, äfven du?»
»Ja, äfven för mig har han uppenbarat sig. På
jorden hette han dock icke Dionysos, utan Jesus från
Nasaret.»
»I sanning, så nämnde han sig!» ropade den gamle
och for med handen öfver pannan som för att upplifva
ett bleknadt minne.
»Viljen I höra mer om honom?» frågade aposteln.
»Ja, säg oss allt hvad du vet!»
Och Paulus talade. Han talade ännu då solen sjönk
ned bakom Ischia och öfvergöt hafvet och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
