Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Simon undergörarens himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Simon var tjusad af denna syn och drucken af
tanken, att denna värld skulle tillhöra honom, öfversållas
med tempel, resta åt honom, ljudande af lofsånger, höjda
till honom.
När han hunnit så högt, att tonerna från Roms
kullar icke nådde hans öra, emottogs han af en annan
och skönare musik. Var det världs-ringarnes samklang?
Nej, men han, som hafver välde i luften, sände tusen
små andar, som osynlige kringsväfvade den store magern
och läto sina eolsharpor ljuda och sjöngo med smekande
röst: allt detta tillhör dig, ty du har fallit ned och tillbedt vår
mästare – och tonerna, så dämpade de voro,
fyllde himlahvalfvet och genljödo som milda ekon från
Alpernas is-jöklar och Germaniens urskogar, från Afrikas
öknar och Libyens berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
