- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
41

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     3. Simon undergörarens himmelsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

himmelskroppar. En stund förgick, och Simon märkte, att färden
saktades. Vredgad sporde han demonerna, om de voro
rädde för himmelens närhet, och han hotade att inspärra
dem för tusen år i sin fingerring, om de sparade sina
outtömliga krafter. Tjänsteandarne svarade i klagande
korus, att de kände något underligt, som de aldrig förr
förnummit, i armar, fingrar och klor, och att de från
jorden hörde två röster, som komme dem att skälfva.
Nere på forum, sade de, ligga knäböjande män; rösterna
äro må hända deras.

Då vardt Simon rädd. Han tänkte på Paulus och
Petrus. Lika lysten han förut varit att stiga till Olympen,
lika brådt fick han nu att återkomma till jorden, innan
demonernas krafter svikit dem.

Det var dock en vådlig nedfärd. Än släppte den
ene, än den andre tjänsteanden sitt tag, och mantelns
fikar slogo, som lösa segel i stormen, kring trollkarlens
lemmar. Simon grep med båda händerna i kappans öfre
kant, han blundade för det hiskliga djupet under sig,
hans bäfvande läppar uttalade de mäktigaste trollformler,
som en dödlig kan framsäga utan att brännas till aska,
och dess emellan hotade han demonerna med de värsta
straff.

Men demonerna klagade, att de kände sig allt slappare.
När deras händer tröttnat, fattade de med tänderna
i manteln eller de sökte fasthålla honom mellan sina
klöffötter. De vore onekligen nitiske i sin tjänst, men
hvem kan tvingas öfver sin förmåga?

Ännu voro de så högt uppe, att Simons öra icke kunde
uppfånga ett ljud af de basuner, pukor och cymbaler, som
tonade från Roms kullar. Hans läge var förtvifladt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free