Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Simon undergörarens himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kom på susande vingslag genom luften den gamle
draken, Mikaels motkämpe. »Mod»! ropade han till Simon
och sina tjänsteandar piskade han med rasande gisselslag
för att genomvärma deras lemmar och uppmjuka deras
stelnade händer.
Nu hörde den blundande Simon pukor och cymbaler.
Än några sekunder, och han förnam sorlet af
hundra tusental människoröster som bruset från ett
aflägset vattenfall.
»Än ett ögonblick, och jag är frälst! Än ett ögonblick,
och jag står inför Cesar och framför till honom
de olympiske gudarnes hälsning! Än ett ögonblick, och
jag har segrat!»
Så tänkte han. Men nu i den yttersta, afgörande
stunden bröto sig Petrus och Paulus väg genom
folkmassan på forum och ropade med röster, som hördes vida:
»Herre, Herre! Visa, att hans konster äro vanmäktiga,
på det att detta folk ej må förvillas! Och må den falske
profeten öfverlefva sitt fall för att vidgå sitt nederlag!»
Knappt hade apostlarne uttalat denna bön, förr än
demonerna släppte trollmanteln och flögo i tumlande
rörelser, ilskne, snopne eller skadeglade, åt alla väderstreck.
Simon var då endast några famnar från marken.
Han störtade ned framför Neros tron och låg där med
brutna ben, afsvimmad och blödande.
I samma ögonblick Simon föll var Helene försvunnen.
Endast hennes pannsmycke återfanns på det rum, där
hon suttit. Men någre sade sig hafva sett en liten orm
slingra upp för Neros axlar, ringla sig kring hans diadem
och gömma sig i hans lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
