Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ridån satte inbillningskraften i rörelse. Men
Åbrandsson gjorde hvad han kunde för att störa mitt nöje.
Stockholmsteatrarna, sade han, voro bättre i alla afseenden utom
ett: deras spellistor syndade lika mycket mot sanningen
och verkligheten, och det blefve icke bra, innan Pro Veritate
hunnit skapa en annan dramatik. Äfven de stycken,
som rörde sig på folklifvets område, vore genomfalska. Det
fanns icke sådana kronofogdar och bönder som de Envallsonska
och icke sådana zigenare som Preciosas. Kupletter
vore orimligheter. Mitt stående svar var: »Än sen
då? Om man har roligt af det, är det nog. Riktiga
bönder får jag se på torget.»
Men Åbrandssons kritik var så mycket obehagligare,
som den träffade mig personligen. Jag hade nämligen
blifvit dramatisk författare åt ett sällskap, bestående af
skolgossar, som uppträdde inför kamrater och skolflickor.
För närvarande hade de ställt sig under öfverinseende
af skådespelaren Lindholm, det Djurströmska sällskapets
förnämste bof, beundrad för sina ögonrullningar. Lindholm
hade målat våra kulisser. Direktör Djurström själf
hade skänkt oss åtskilligt ur sin teatergarderob, bland
annat värjor, på hvilka vi satte högt pris. Personerna i
mina skådespel voro till regeln riddare och borgfruar,
herdar och herdinnor, ädle röfvare, älskliga banditbrudar
à la Rosa i »Rinaldo Rinaldini», fromme eremiter, skenhelige
munkar, Falstaffar, vålnader, älfvor, Samieler, röster
af osynliga. Tilldragelserna ägde ofta rum i skogar,
spökslott, underjordiska hvalf. Åbrandsson hade erbjudits
att vara med i sällskapet och uppträdde en enda gång,
men förklarade därefter, att det stred emot hans grundsatser.
Han satt dock icke sällan bland åskådarna, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
