Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benoni Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att försaka sömn och rörelse knappt skulle kunna förklaras,
om han icke vore den döendes egen broder. Sällan
lämnar denne uppoffrande anförvant hans omedelbara
grannskap. Och nu, då den sjukes skarpa öra från ett
tillstötande rum förnimmer ljuden af hans steg, fattar
plötsligt hans genomskinliga hand brefvet och porträttet,
som ligga framför honom, och inlåser dem i en låda uti
skrifbordet.
*
Regnet, som fallit under natten, hade upphört och
morgonen lofvade blifva vacker. Men förvaltaren måste
hafva försofvit sig, ty först efter klockan fem steg han,
väl bepälsad mot morgonkylan, i sin vagn och gaf hästarne
uppbrottsklatschen.
Vid samma tid sadlade stalldrängen en ridhäst åt
»herrn från Stockholm», såsom tjänstefolket kallade egendomsherrns
broder, hvilken, sedan han utbytt några ord
med förvaltaren, red ut genom parken, medan vagnen rullade
bort åt motsatt håll genom alléen. Emellertid hände
sig så, att ryttaren vid pass en half mil från herresätet
sammanträffade med förvaltaren. De samtalade länge med
hvarandra, hvarefter ryttaren återvände till gården och sitt
trägna sjukvaktarekall; förvaltaren fortsatte resan, men
på en annan väg än den som förde till tingsplatsen.
En dyster och blåsig kväll på andra dygnet därefter,
medan förvaltaren satt försjunken i funderingar framför
en spiselbrasa i en liten kammare å en afsides belägen
gästgifvaregård, utandades hans herre sin sista suck.
Han dog i sin broders armar.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
