Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenmänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bild, så gräsligt ful, så hemsk, att den sedan
länge i drömmen förföljde honom. Så blef nyfikenheten
straffad.
Hade målaren sett rätt? Kanske var det icke bildens
egen beskaffenhet, utan en uppjagad inbillningskraft,
väntan på en ovanlig syn, förutfattad fördom och framför
allt den plötsliga magiska belysningen, som åstadkommit
detta intryck på honom.
Emellertid blef tegelstenen åter insatt i sitt hål.
Corsi misstänkte intet, och den nyfikne grannen flyttade bort.
Men från den dagen gick ett rykte, att Pierino Corsis
konstlås vaktade ett människovidunder i marmor. På
detta vidunder skulle han hafva arbetat i sex år. Stackars Corsi,
han måste vara något galen. Man betraktade honom
nu allmänt med ett visst medlidande, och där han
visade sig, där hviskades det: den där mannen har uppoffrat
sex år af sin ungdom på att söka det fula.
Något olika uttryckt upprepades detta länge. Året
därefter hette det: där går han, som uppoffrat sju år på
ett allvarligt sträfvande att finna mönstret för det
vidunderliga.
Och tvenne år därefter: se där Pierino Corsi, som
i nio år med verklig järnflit arbetat på en fulländad bild
af det otäcka.
På tionde året berättades det, att hans verkstad var
uppfylld af idel vidunder: djäflar, gastar, lamier,
eumenider, pygméer, medusor, phorkyader. Själfva maran
saknades icke. Det var ett Pandemonium för alla Blocksbergs
och Pharsalos’ skräckgestalter, en samlingsplats för
uttömningarne ur alla folks och alla tiders sjuka
inbillningskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
