Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. II. Karnevalen. Bonaventuras kloster. Äfventyr på Korso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
masker utförde en pantomimisk dans, som föreställde
ett skeppsbrott. De dansande sväfvade i böljande linjer
om hvarandra under hissnings- och halningsrörelser, utförda
vid gitarrernas knäppande takt, tills linjerna löste
sig i ett virrvarr af ned- och uppdykande hufvud, för
att åter ordna sig i led, som simmande uppnå stranden
och i glädjen öfver räddningen förena sig i en yrande
ringdans. Hvad S:t Peter, som står däruppe på pelarens
topp med himmelrikets nycklar i hand, tänkte om saken,
vet jag icke; men dansen hade börjat på nytt, då jag i
vågorna af Pulcinellahattar och andra hufvudbonader upptäckte
några af de svarta, bredskyggiga, dogmatiskt styfva
och kyrkligt-logiskt svängda hattar, som tillhöra prästeståndet,
och under dem anleten med de syrliga miner,
som också höra till den romerska prästdräkten, allt sedan
bersagliererna stormade Porta Pia och den stackars helige
fadern fängslad lades på sin världskända halmbädd. Det
finns väl knappt någon from gumma i Frankrike, som
icke köpt sig några strån från detta läger och fäst dem
i en sirlig knut öfver Pius IX:s fotografibild; och att
den på marknaden eftersökta varan kan vara från Vatikanen,
således från påfvens fängelse, därpå tviflar jag nu
mer icke, sedan jag med egna ögon sett personer andäktigt
plocka halm, som utkastats från det påfliga hofstallet.
De svängda hattbrättenas ägare försvunno inom dörren
till en trattoria, och som det återstod äfven mig att
spisa middag, följde jag dem, förvissad, att hur blygsamt
stället i öfrigt vore, skulle jag vid ett middagsbord, där
präster sitta ned, finna väl lagad mat och drägligt vin,
och däri misstog jag mig icke.
De syrliga anletena klarnade, då en doftande »bistecca»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
