Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. II. Karnevalen. Bonaventuras kloster. Äfventyr på Korso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med blomsterland. Hur tyst här var, och hur fridfullt
och på samma gång hur praktfullt och stort!
I midten af trädgården stod en urna, hvarpå en
gammal munk, förfaren i stenhuggarkonsten, arbetade med
mejseln så ifrigt, att svetten lackade från hans panna.
Vi utbytte några ord. »Man kan trifvas här uppe.» »Helt
visst», svarade gubben. »Men frid kan man finna också
därnere», menade jag och pekade ned mot staden. »Ja,
midt i själfva karnevalen», genmälde den gamle med en
vänlig nick, men tystnade tvärt, som om han yttrat något
kätterskt. Och därmed sade jag ett tacksamt farväl
till den helige Bonaventuras kloster och dess innebyggare.
Nere vid forum fann jag en droska och beslöt att
åka genom Korso, där maskeraden nu borde pågå som
lifligast. Vid Piazza di Venezia stannade kusken, vände
sig om och tittade fundersamt på min hatt, något som
jag föga skulle fäst mig vid – ty hatten var ny och
några dagar förut köpt vid Korso – om icke en hop
masker också samlat sig omkring vagnen och ropat il
capello! il capello! Förvånad aftog jag under maskernas
skrattsalfvor min hatt, synade honom på alla sidor, fann
honom fullkomligt i sin ordning och tryckte honom åter
öfver pannan. Ännu en mycket allvarlig och fundersam
blick från kusken, som tycktes åse min hufvudbonad med
en djup filosofisk uppfattning, därefter en tankfull ruskning
på hufvudet, och så en dragning på axeln, hvarefter
han åter satte sin häst i gång. Knappt hade vi inkommit
på Korso med dess obeskrifliga trängsel och dess lika
obeskrifliga stoj, knappt hade jag höjt min blick till alla
dessa med sköna kvinnor och brokiga täcken smyckade
balkonger, som upptornade sig öfver hvarandra, knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
