- Project Runeberg -  Zoologins grunder. Sednare afdelningen, Djurrikets system, II, Ryggradslösa djur /
389

(1865) [MARC] Author: Tamerlan Thorell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig, 399.

Ögonen hos en
spindel.

ning. Framtill bär don ögonen, som merendels äro 8 (sällan 6 eller
färre) till antalet, samt de kraftiga, oftast nedåt riktade, tvåledade
mandiblerna, hvilkas ändled har formen af en hake, som slås in
mot basalleden (fig. 394). Inuti denna ligger en giftkörtel, som
utmynnar i spetsen af mandibelns hake, och hvars
sekret verkar dödande på de små djur, hvaraf
spindlarne lefva, men som åtminstone i vårt klimat ej har
den ringaste farliga inverkan på menniskan. I
varmare länder äro dock många af de större arterna
mycket fruktade, så t. ex. fogelspindlarne, taranteln
(Lycosa [Tarentuhi] apulice) och malmignatten
(Theridium 13-gutiatus) (fig. 400). Maxillarpalperna hafva i
allmänhet formen af små ben, men hos hanarne (fig. 395) är deras
ändled ombildad till ett egendomligt kopulations- eller
befruktningsorgan, som upptager säden från könsöppningen (hvilken hos både
hanen och honan ligger vid basen af abdomen) och sedan öfverför
den till honan. — Abdomen är fästad vid cephalothorax endast med
en smal, kort stjelk, och visar i spetsen, vid anus, 2 eller 3 par
koniska eller cylindriska, ledade bihang, de s. k. spinnvårtorna.

Spindlarne äro allmänt bekanta för sin spinnförmåga. Många
utveckla en märkvärdig konstfärdighet i förfärdigandet af sina
tillhåll: vi hafva redan (I: § 336, fig. 134) haft tillfälle att omtala
minörspindelns bo; och de regelmässiga, vertikala, kretsrunda och
glesmaskiga nät, som t. ex. vår vanliga korsspindel (Epeira diadematd)
uppsätter, äro icke mindre beundransvärda. Andra, t. ex.
husspindlarne (Tegenaria) (fig. 40) väfva ett horizontelt, mer eller
mindre tätt nät; åter andra (t. ex. Theridium) uppsätta helt
oregelmässiga snaror. Det silke, hvaraf dessa djur sålunda förfärdiga sig
ett gömsle, sätta snaror för sitt rof och bilda
kokonger kring sina ägg, afsöndras af en i bakre
delen af abdomen belägen körtelapparat,
bestående af flera hopslingrade rör, som mynna
ut genom en mängd fina porer i spetsen af
spinnvårtorna (fig. 398). Det klibbiga sekret,
som pressas ut genom dessa porer, tillhårdnar
i beröring med luften, och bildar sålunda
trådar af en utomordentlig finhet, hvilka sedan
förena sig med hvarandra till en enda, gröfre
tråd. Med spinnvårtorna fäster djuret ändan af
tråden och drager sedan ut den ur kroppen till
den längd, som erfordras. Färgen och
tjockleken af detta silke är mycket omvexlande. Man
har beräknat, att 10 000 sådana trådar, som

Fig. 400.

Malmignatten
(Theridium [Latrodectes]
13-guttatus).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:47:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryggrad/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free