Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Urryggradsdjurens närvsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 RYGGRADSDJURENS NÄRMASTE NU LEFVANDE FÖRFÄDER.
typen hos ryggradsdjuren. Vi finna nämligen där en genom
hela kroppen gående närvsträng, bestående af en mängd
efter hvarandra radade närvknutar, från hvilka närver
utgå; äfven ett slags hjärna finnes, i det att närvknutarna
i hufvudet svälla upp och smälta tillsammans till en
ansenlig massa, från hvilken rikligt med närvtrådar utgå till
sinnesorganen alldeles som hos de högre djuren.
Detta var ju allt godt och väl; men det gjordes en
mycket obehaglig invändning mot den vackra teorien, och
det var närvsystemets olika läge hos dessa djur och hos
ryggradsdjuren. Hos de senare ligger det nämligen alltid
på ryggsidan ofvan tarmen, hos dessa åter alltid på buksidan
under tarmen, och att nöjaktigt bortförklara dessa olikheter
lyckades ej. Man hänvisade visserligen på en välbekant
insekt, ryggsimmaren, som finnes i alla våra vattenpölar och
visade, huru denne så att säga vändt upp och ner på sig
själf, i det han simmar med buksidan uppåt och ryggen
nedåt; på samma sätt menade man, skulle våra förfäder
ledsnat att gå på buken, vändt sig om och börjat
promenera på ryggen, hvarvid ju närvsystemet, som förut låge
på buksidan under tarmen, komme att ligga uppåt på
ryggsidan. Man tänkte sig naturligtvis, att det var
vattendjur man hade att göra med, där ju skillnaden mellan upp
och ner ej blir så utpräglad som hos landtdjuren och där
denna vridning ej lät alltför omöjlig; hade det lyckats få
den nämda ryggsimmaren att göra rygg till buk, kunde
det ju äfven, resonerade man, lyckas för andra och för
en hel grupp, hvarur sedan ryggradsdjuren skulle utgått.
Men äfven om denna teori ej vore alldeles otänkbar, finnes
dock mycket i djurens byggnad, som talar mot en dylik
utvecklingsgång; och ett dorsalt närvsystem (ett på
ryggsidan) är nog en nödvändig egenskap hos de djur, som
kunna göra anspråk på att kallas våra närmaste förfäder.
Huru sedan detta speciella slag af närvsystem utvecklats
från en mer allmän typ, och huru det hänger tillsammans
med insekternas och de högre maskarnas buknärvsystem,
är en fråga, hvarom de lärde ännu tvista.
Ett annat villkor för att ett närvsystem skall kunna
förklaras vara af samma slag som ryggradsdjurens är att
det utvecklas på samma sätt det vill säga genom afsnörning
från ryggsidans hud. Som vi förut haft tillfälle att
påvisa bildas nämligen ryggmärgen hos ryggradsdjuren som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
