Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sammanfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
RYGGRADSDJURENS NÄRMASTE NU LEFVANDE FÖRFÄder.
bibehållit den ursprungliga byggnaden af skelett och
närvsystem, men utvecklat vidare en del andra organ, såsom
andningsapparaten och den ofvan och framför munnen
belägna delen, snabeln, etc. Men han och hans stamfränder
ha öfvergifvit det fria kringsimmande lif, som troligen de
första stamfädren fört, krupit ner i gyttjan och därmed
afsagt sig alla tankar på att komma högre. De flästa af
hans kanrater ha dött ut, och nu är han själf endast en
gammal inträssant kvarlefva från förgångna tider, som blott
tyckes lefva kvar för att visa hur möjligen våra förfäder
i vissa afseenden sett ut.
Hufvudmassan af ryggradsdjurens förfäder ha dock
bibehållit sitt fria lif, och från dem ha bland andra grenar
utvecklats sjöpungarna så som de fordom sett ut, det vill
säga som de nuvarande larverna eller svansascidierna.
Här ha vi ju en början till den typiska gälapparaten och
ett redan ganska långt kommet närvsystem och skelett.
Från dessa har sedan en gren afgått och bildat
lansettfisken, men ej häller denna har varit lämplig att fortsätta
utvecklingen till högre typer; äfven han har gräft ner sig
i sanden och därigenom kommit under ganska enformiga
lefnadsförhållanden; han har därför antagligen bibehållit
sig oförändrad mycket länge, och liksom balanoglossus är
han nu en under långa tider oförstådd enstöring, en
kvarlefva af en annars utdöd djurvärld.
Andra grenar ha emellertid utgått från de
ursprungliga sjöpungarna; af dessa tyckes en ungefär bibehållit
det utseende den haft från början, och som räster af denna
grupp ha vi de nu för tiden fåtaligt representerade
svansascidierna. Det tyckes kommit tider, då sådana djur ej
längre voro lämpliga, och därför ha de till största delen
dött ut eller ock ha de förändrats på olika sätt. En del
af dem har förkrympts och blifvit de nu fastsittande
formerna, hvilket tydligen för släktets fortbestånd varit
ett lyckligt grepp, då den på detta sätt bildade gruppen
ännu i denna dag är mycket väl företrädd på jorden och
mycket väl tyckes kunna bibehålla sig i kampen för
tillvaron.
Till sist har en gren utvecklats vidare och genom
en troligen ganska lång serie mellanformer så småningom
gett upphof till de lägsta fiskarna, hvilkas nu lefvande
representanter, rundmunnarna, äfven de mera att betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
