Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalslära jämte elementerna av accentläran och rättskrivningen - § 1. Accentueringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par andra ex., som visa accentens betydelse, äro: пали (pålji)
de föllo, men пали (pälji) giv eld, skjut, мука (mükä)
bekymmer, men мука (mukå) mjöl, дорога (därägå) dyr, dyrbar,
дорога (däröga) väg.
I ryskan är det blott i några enstaka fall brukligt att för
att förekomma missförstånd förse ett ord med accent, t. ex.
när samma ordform kan hava dubbel betydelse. Läro- och
läseböcker däremot, som för inlärande av ryska språket
författas för icke-ryssar, göra härifrån ett undantag just på grund
av den stora växlingen i den ryska accenten. I dem
accentueras varje ord för att tillförsäkra nybörjaren en riktig
betoning vid uttalet. Även i detta arbete utsättes därför också i
allmänhet betoningen.
Märk: För ryskan användes blott ett accenttecken ’ för
att uttrycka stavelsebetoningen.
Fonetisk transkription.
De mänskliga språkljuden stå i samma förhållande till
bokstäverna såsom tecken för hörbara ljud som tonen i
musiken till noten. Men noten ensam kan icke beteckna varje ton.
Därför användas i musiken bitecken (kors och ben). På samma
sätt användas också för ett noggrannare angivande av
språkljudens uttal i de olika språken bestämda tecken över och
under bokstavstecknen. Men t. o. m. detta förfarande räcker
ibland icke fullständigt till för somliga ljud för att fullt
fastställa deras uttal för självundervisning. Det muntliga
talets ljud har förmåga av en så mångfaldig nyansering, att
man för inlärandet av ett förut främmande språk börjat
begagna sig av ännu andra bitecken för uttalet av en del ljud
— såsom mindre bokstäver vid sidan av och mellan de större
textbokstäverna — för att beteckna vacklande eller icke reni
hörbara ljud. Detta tillvägagående kallas fonetisk
transskription (ljudenlig omskrivning). Men oaktat alla dessa hjälpmedel
är och förblir det muntliga talet hos var och en, som med
säkerhet och riktigt talar det ifrågavarande språket, den bästa
läromästaren. Därför bör naturligtvis den, som har tillfälle
därtill, söka förvärva ett gott och säkert uttal under kompetent
lärares ledning. Det muntliga talet förklarar först riktigt de
skriftliga anvisningar, som här givas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
