Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samtal i ryska hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För några år sedan, säger någon, utfärdades en ukas,
enligt vilken folk över 70 år inte vidare skulle få behandlas
av läkare. Det är naturligtvis rätt ont om läkare här, redan
kriget och revolutionsstriderna decimerade antalet och det går
inte så fort att forcera fram nya. Gammalt folk ansågs det att
samhället har för litet nytta av. Inga onödiga offer för deras
räkning! Men detta måtte ändå ha varit litet för starkt, snälla
läkare gick ändå i smyg till de sjuka, och nu tycks man inte
låtsa om lagen mer, kanske har den återtagits.
Men Evdotja är i alla fall rädd att få dö utan hjälp, ifall
hon inte har kvar sin rätt till brödkort. Hon lever sina sista år
i en enda ständig ångest.
Jag sade:
— I morse mötte jag ett underligt liktåg. Det kom två
kvinnor mittpå gatan och emellan sig bar de medels repstumpar
över axlarna en liten likkista, summariskt översmetad med ljus
färg. Jag är ivrig fotograf, men detta hade jag inte hjärta
att fotografera... Synen tycktes för övrigt inte intressera
någon.
— Det var ingen så enastående syn, svarades, man kan få
se en ensam människa också, bärande en liten barnkista
framför sig eller kanske på ryggen. Begravning är dyrbart, och
ehuru den är ett av de ytterst få skäl man med framgång kan
förete för att få tillbaka pengar på en — i övermod eller av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
