Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samtal i ryska hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, sade han, vi har blivit, om vi inte varit det förut,
realister. Vi anser inte att vi gjorde någon mönsterrevolution,
nej, men vi gjorde åtminstone rent hus med gammalt kram
och vi går nu framåt mot stora materiella mål.
Deklarationen intresserade mig och jag återfann dess
innebörd på andra håll. Rent hus med gammalt kram, fram mot
materiella mål! Men jag stötte aldrig på någon motsvarighet till
de trosstarka människor vilka under tsarerna utsatte sig för de
vidrigaste risker därför att de ansågo sig leva under en
stjärnas tecken. Inte ens någon enstaka mötte jag, som ännu
envisades att tro på en stat utan växelmynt, ett samhälle utan
skillnader i livsförsel och i säkerhet till liv och lem, ett allas förbund
med alla... Jag har dock en gång känt sådana dårar, en rysk
väninna och hennes vänkrets, Paris 1907; antagligen levde de
där i landsflykt. Jag saknade dem emellanåt i Moskva.
Dock; i ett hus där jag ofta vistades under min
moskvasejour, hade jag tvärsöver gatan utsikt rätt in i ett rum med
fönster utan gardiner. Rummet var kalt, vitmenat. Under
taklampan utan skärm sutto varje kväll två män vid ett litet bord,
läsande, kanske studerande, medan en gammal kvinna, som jag
aldrig såg utan schalett stultade omkring. Huset var ett
välbyggt och väl underhållet hus, det bar utanpå väggen
sovjetemblemen som ett utmärkelsetecken och måste väl varit bebott
av säkert folk. Hemmet jag blickade in i verkade inte heller
särskilt fattigt, att döma av bäddarnas prydlighet och av
matförrådens utseende mellan dubbelfönstrens två rutor: den
vanliga skafferiplatsen i Moskva. Det låg bara något alldeles
obeskrivligt kärvt och spartanskt över hela interiören.
Ofta stod jag, osedd, och blickade över till dessa stillsamma,
allvarliga, spartanskt levande människor och gjorde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
