Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En fläkt av rysk landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhålla oss — och livnära oss! Där hade vi en ung söt
kvinnlig journalist, som kom för att intervjua författarinnan
från Sverige. Det var hennes livs första intervju och hon
sträckte med uppenbar glädje ut den till att omfatta hela tiden
för min vistelse i staden! Så fort jag kom ur mitt rum på
morgonen, efter där intagen första frukost serverad av en (till
utseendet, se Rjepins tavlor!) gammal kosack under ideliga
bugningar och breda uppmuntrande småleenden — två glas te,
fyra ägg, smör, bröd, pastejer för minst fyra personer — var
denna energiska unga dam det första jag mötte. Och så var
där den kvinnliga korrespondenten på gummikombinatets
kontor, en trevlig och intelligent ung tyska, kunnig i svenska, ryska
och flera andra språk, outtröttligt och oavbrutet verksam som
mönstergill tolk åt mig. Och sedan ingenjörer av båda könen
och andra representanter för olika arbetsområden i staden.
Teaterkvällen blev ansträngande efter en hel dags skakning
i bil och pjäsen, en 5-aktare av Gorki verkade ganska
amatörmässig, en sorts ”löjliga familjerna”. Den hette också
Småborgare. Men vilken publik! Fullsatt hus. Och vilken
uppmärksamhet! Jag satt och såg på publiken mer än på pjäsen. Det är
inte något vackert folk, detta mellanryska att döma av denna
parkett: knotiga, oädelt formade ansikten, ofta ful, stripig
hårväxt. Men hur ögonen togo in det som uppfördes! Jag
observerade en ung flicka, som gång på gång slog båda händerna
för ansiktet liksom för att hålla tillbaka glädjerop. Alldeles
särskilt gjorde framställningen av en rustik piga lycka...
Under mellanakterna drucko vi gäster te (utan socker:
sockerbrist!) med teaterns direktör, en kanske 35 års man med
tankfullt ansikte, till yrket svarvare, (hans direktörskap är
naturligtvis inte tekniskt, snarare politiskt) och han berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
