Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. SSSR vill bli industriland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktum att den ständigt växande industrin drar till sig massor
av ungt bondfolk, som eljest icke haft alltför stora möjligheter
att komma ur sitt enformiga byliv. Här bjudes en mer
intellektuell atmosfär. Det anses också mera ”intressant” att arbeta i
fabrik. Alla länder ha för övrigt erfarit detta senare fenomen
vid tiden för industrins genombrott.
Vid bolsjevikstyrets start 1917 hette det att alla skulle vara
lika och inga pengar finnas. ”Inte ens Lenin själv torde ha trott
på det”, säger en och annan nu. Det räckte i varje fall inte mer
än ett halvår. Arbetarna uppdelades i 24 kategorier och
vardera av dessa i 3 = 72! Men detta visade sig snart omöjligt att
manövrera och numera ha kategorierna smultit ihop till 8. De
högre kategorierna ha det bäst. Inom bilindustrin till exempel
får en icke särskilt specialiserad arbetare inte mer än 105 rubel
i månaden. Till kassor och dylikt åtgå cirka 10 rubel, till resor
till och från arbetsplatsen 12 rubel, logi drar 40 rubel, måltider
0.90 dagligen = 27 rubel. Sista är den minsta posten ty
folkkök återfinner man överallt och maten är visserligen tarvlig,
ofta bara grovt bröd och en vegetabilisk soppa, men inte
utan näring och dessutom billig. Vår arbetare har sedan kvar
omkring 16 rubel till kläder, nöjen och diverse. Fett är det inte,
även om han skulle vara lycklig nog att slippa resorna. Jag
påminner om några livsmedelspriser i den öppna marknaden
förutom tidigare nämnda: mjölk 2—3 rubel per liter, oxkött
9—10 rubel per kilo. Detaljpriserna variera naturligtvis efter
ort. Jag känner dem blott från städer i egentliga Ryssland.
En dag i Moskva då jag var ensam ute, regnvädersklädd
med en stickad yllemössa som många andra, gick jag in på ett
folkkök, en trist, illa belyst källarlokal med omålade bord,
träpallar, inga dukar. Jag ställde mig i den långa kön till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
