Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Något litet om bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap. Vad gick det åt gubben? Han kallade oss vid fula
namn och schasade bort barnen. Var det ett uttryck för
främlingshat? Varför, i så fall? Men min följeslagare förklarade
det: — Han tror att vi är myndighetspersoner!
Vid ett annat tillfälle, i en annan by, steg jag ur bilen och
gick in i en stuga. Skulle jag verkligen lämna Ryssland utan
att ha varit inne i en enda bondstuga? Denna by hade bättre
hus än den förut nämnda. Här voro vi norr om Moskva, men
bebyggelsen liknade i stort sett vad jag mindes från ”förr”
(omkring 1900) i Vitryssland. Stugan bygges långsmal och har
ingång från ena sidan samt gaveln vettande utåt bygatan. På
förmögnare hus är denna gavel dekorerad med träornament.
(Detta senare såg jag dock aldrig i Vitryssland.) Bästa
rummet utfyller gaveln och blickar alltså med fasadfönstren åt
bygatan. Det var i ett sådant hus och ett sådant gavelrum vi
kommo in.
Men vilken interiör! Den stora murade ugnen, ovanpå vilken
husets folk sover om nätterna, de grålumpiga högar som torde
föreställt sängkläder där uppe, de tarvliga bänkarna (jag vill
minnas väggfasta) runt väggarna och ett par ohyvlade bord.
På det ena bordet ett grovt lerfat med en surnad mjölkskvätt
i botten. På golvet (svart) ett par gråhyade små barn. Och
vilken luft!! En kvinna mottog oss med trumpen misstro, dock
utan invändning tillhandahållande oss det vatten vi begärde.
Men ett par frågor besvarades ej. För några slantar till barnen
tackades icke. Vi kände att det varit taktlöst att här be att få
göra husesyn: vi skyndade att säga farväl och gingo. Jag kom
ihåg den dystra historia jag hört om bondkvinnan som någon
vinter tidigare slog ihjäl sina två svältande små barn med en
yxa, stoppade ned dem i en säck och lät regeringens ombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
