Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Något litet om bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro att säcken innehöll undangömd spannmål samt beslagta
den... Om historien är sann vet jag inte, men denna stuga
verkade på något vis miljö för ett snarlikt drama. Det är ju
möjligt att jag hade turen — eller oturen att råka gå in i det
visst inte sämsta men tristaste huset i hela byn...
Under färden till Jaroslavl passerades byar av ganska olika
aspekt, ett par av dem av relativt välmående utseende, kanske
småköpingar. Dock såg jag ingenstans något som antydde att
en ny epok håller på att bryta in över landet. Kanske gör sig
denna mer gällande i ännu mer primitiva distrikt, sådana som
Krupskaja talade om, där ingen någonsin ätit på egen tallrik,
ingen någonsin hört en nyhet utifrån stora världen.
Uppryckning av jordbrukets effektivitet måste ju också verka starkast
där odlingen hittills varit mest forntidsmässig. Om man i
Moskva lyckats leta sig fram till Sojusfotos mer än blygsamma
lokaler och ber att få fotografier av jordbruksarbete eller av
folktyper blir man också till övervägande del erbjuden exotiska
bilder.
En utlänning i Moskva — ingen svensk — berättade för mig
att han 1934 hade en rysk städerska, en tystlåten kvinna, som
det aldrig fallit honom in att fråga om något hörande till hennes
privatliv. Men av okänd anledning bröt kvinnan en dag ut,
sedan hon varit på semesterbesök i sin hemby, och i en
formlig ström av bitterhet fick han del av vad den byn, belägen
mer än en dagsresa från Moskva menade: ”Livet är inte värt
att leva mer. Om hösten har man litet mat, men de förstår
sig inte på att bevara den stora kollektivskörden och det som
inte regeringen tar, det ruttnar bort, och när våren kommer
äter man mossa. Det är då som barnen dör! Nej, det blir ingen
ändring förrän det blir krig igen...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
