Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Något litet om bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krig! Det var starka ord.
Jag förde uttalandet vidare till en kännare av ryska
förhållanden.
— Detta talesätt, sade han försiktigt, var mera vanligt för
ett par år sedan, då det överhuvudtaget talades mer om krig
(Japan). Men enligt de flesta rapporter skulle det detta år
råda mer lugn bland bönderna. Resignation delvis. Bättre skörd
också. Och på en del håll går kollektiviseringen bra.
Sovjetsystemet har ju också det allra största intresse av att
det skall gå bra. Statens vara eller icke vara hänger i Ryssland,
precis som överallt annars i världen, på finanserna. Därför är
industrins uppsving en nödvändighet av första ordningen:
produktion, som frigör från import, är lösen. Men denna
industriella produktion hänger i sin tur på — maten. Maten!
Industrin — i varje fall de mest nödvändiga industrierna måste äta
och må någorlunda gott. Lika mycket måste armén må gott, inte
minst G. P. U:s oumbärliga trupper. Och maten kommer från
bönderna.
Man har tvingat dem att lämna fram mat, man har pinat
dem, man har också lockat dem. Kollektiviseringen gör det
möjligt för staten att kontrollera vad den får in: ty från de minsta
kollektiverna i pyramidens bas gå rapporterna genom den
väldiga hären av tjänstemän (vilka också måste ha mat!) upp till
pyramidens topp. På samma sätt uppifrån nedåt och utåt gå
ukaserna. Landets olika distrikt ha order att lämna så och så
mycket: toppen har beräknat att det måste gå! På sina håll har
ordern då framgång, på andra inte. På sina håll blir det
därefter belöningar, smickrande publicitet, belåtenhet; på andra
blir det strafftal av den store och ende arbetsgivaren,
obarmhärtiga straff — och bitterhet. Inte alltid ha höga vederbörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
