Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Nöjesliv i Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allra mest av framställningen av den urgamle rabbinen Ben
Akkiba, en veritabel Metusalem, på en gång allvist förbi all
jordisk dårskap och dock ännu full av gnistrande malis mitt
i sin med fenomenal illuderingsförmåga framställda fysiska
eländighet. Bara sättet att då och då falla ihop och dö av
svaghet — och leva upp igen och tala vidare med en knappt
viskande röst som likväl hördes över hela salongen — det var
makalöst.
Någon sade mig att Gutzkows text var tråkig och
deklamatorisk. Den tycktes i alla händelser fängsla. Men kan jag ha
varit ensam om att fundera över hur publiken kunde gripas så
starkt av begreppet kamp för just tankefrihet — ett tragiskt
främmande begrepp i vår tids SSSR? Kanske var det publiken
nog att den fick identifiera den ädle Acosta med martyrerna
från tsartiden...
Samma teater gav Tartuffe, där egentligen mest huvudrollens
framställare intresserade. Enligt uppgift spelades stycket ”som
på Molières tid”, det vill säga folkligt naivt, framhållande
motsatsställningen mellan den klarsynta yngre generationen av
familjen Orgon och den äldre med dess konventionalism, vilken
Tartuffe listigt exploaterade. Den som så ville kunde omsätta
tendensen på mer aktuella förhållanden. Publiken,
uppmärksam om än inte eldad, fick den aftonen påbröd i form av
Molières landsman Henri Barbusse som från chefens loge med
ett litet tal under första mellanakten presenterades för massan,
vältaligt svarade, översattes och applåderades. Hans närvaro
tolkades som en direkt honnör åt SSSR och alla närvarande
skulle förstå att vara stolta över den. Barbusse var en fin
gammal herre, en grånad veteran i striden för mänskliga ideal,
kanske något stelnad i rollen som sådan. Han tycktes höra till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
