Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farväl Ryssland — eller på återseende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främsta. Det är en uppfostringsanstalt, ett slags fritt fängelse
för unga brottslingar, dock inte av grövre kaliber, enligt vad
jag på förfrågan fick veta, utan i huvudsak tjuvar. ”Stjäla är
inte synd” har jag hört citeras såsom varande ett ryskt talesätt.
Inte att inte tjuveri också där skulle fördömas och beivras,
men i ett land där fattigdomen alltid varit och alltjämt är stor
för stora delar av befolkningen säger det sig själv att tjuveri
måste höra till vardagliga företeelser. (Jämför med den
påfallande ökningen av tjuveribrott hos oss under restriktionstiden
1916—18, då det var ont både om mat och om många
varuslag.) I Ryssland har man emellertid nu gått in för en betydligt
mer än förr human behandling av ungdomar som inte kunnat
skilja på mitt och ditt, man har därvid riktigt utgått från
omständigheternas makt samt därför bjudit dem en ny och
hälsosam miljö med vad till livets nödtorft hörer.
Då Voks frågat vad jag gärna ville se i Ryssland, hade jag
på min första önskelista bland annat satt upp ett fängelse,
emedan jag i förväg blivit inställd på den humana ryska
fångvården. Något verkligt fängelse fick jag aldrig se — det var en
naiv begäran! — men jag fördes till Bolsjevo. Vi voro ett
dussin turister från alla möjliga håll, åtföljda av tre guider,
och väl framme efter någon timmas bussfärd från Moskva,
fördes vi in i ett dagrum, där en ung man i vadmalsrock tog
emot oss med ett föredrag på rak arm, vilket guiderna tolkade.
Den unge mannen berättade att han var 27 år och varit på
Bolsjevo sedan han var 20. Han var, det vill säga hade varit
tjuv. Vid denna bekännelse log han brett och godmodigt.
Numera tycktes han inneha någon förtroendepost på stället,
välförtjänt vågar man hoppas. Han såg både klipsk och säker ut.
Jag frågade sedan om jag fick fotografera honom och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
