Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farväl Ryssland — eller på återseende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelse jag publicerade bilden, även nämna hans förhistoria, och
det hade han ingenting emot. Bolsjevo, sade han vidare,
grundades 1924 av Djerdjinski, som ur fängelser i Moskva tog ut
aderton stycken unga vagabonder och snattare att börja sitt
experiment med. Nu, hösten 1934, var klienternas antal 3,200,
somliga av dem hade bildat familj och jämte den talrika
personalen också inklusive familjer gick koloniens invånarantal
upp till 12,000
Grundprincipen syntes vara att höja klienternas självtillit,
det vill säga utrota eventuell ovärdighetskänsla och detta genom
produktivt arbete, ett uppenbart sunt system. Bolsjevo håller
i gång 4 fabriker: en för sportartiklar, skidor, tennisracketar
och dylikt, en för skodon, ett par för textilvaror. Där arbetade
i huvudsak flickor. En gift bolsjevoman har 200—250 rubel
i lön och får bo i ett rum, som han hyr för 25 à 30 rubel i
månaden. Han kan alltså göra och gör rätt för sig i likhet med en
av de bättre ställda kategoriernas arbetare. För
ordningsförseelser finns en jury, sammansatt ur kamratkretsen: den lär
döma hårt! En särskild kamratkommission prövar vilka
fängelsekunder som, sedan de själva begärt det, få lov att komma
till Bolsjevo. Samma eller motsvarande kommission prövar
ifall före detta kamrater, vilka förklarat sig ”för svaga för det
sociala livet”, få vända tillbaka till Bolsjevo. Var femte dag
är bolsjevoklienten fri att fara, gå eller eventuellt cykla in
till Moskva, försedd med passersedel för den händelse polisen
skulle uppmärksamma honom som gammal bekant.
— Rymmer ingen? frågade jag.
— Sällan. Vad skulle det tjäna till?
Medan vi gingo en tur runt etablissemanget och besågo
arbetslokaler, kök, sovsalar för 40—50 man, bädd vid bädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
