Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farväl Ryssland — eller på återseende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Moskvafloden och Volga. Arbetsområdet är naturligtvis
avspärrat av beväpnad vakt. Vid var femtionde meter en
vaktkur, skarpladdat gevär. Detta är ett av det nya Rysslands
många koncentrationsläger! Har man ”tur”, kan man få se en
grupp män med ansiktsuttryck präglat av den bittraste
resignation komma gående tvärsöver vägen, förda av soldater och
förflyttande sig ur den ena gyttjepölen i en ny.
Rysslands kommunikationer äro ännu oroande otillräckliga
och till deras förbättring använder man ”klassfienderna”, det
vill säga folk som ertappats i Moskva utan pass eller på annat
vis brustit mot någon förordning; olyckliga kulaker, bönder,
som begått brottet att vara välsituerade, ofta nog de
arbetsammaste och duktigaste i byn, och som vågat opponera mot
kollektiviseringen; emedan arbetstakt och effektivitet uppenbart där
måste komma att rättas efter en lägre medelnivå. Det har
beräknats att kulakklassen, en liten bråkdel av den ryska
bondeklassen ur jorden fick fram det tre eller fyrdubbla i jämförelse
med samma antal fattigbönder, vilka dock icke hade sämre yttre
förutsättningar. Men kulaken gav arbete åt andra, en eller flera,
han var alltså en ”utsugare” — och väl värd sitt öde... Medan
detta öde nu fullbordas i all sin vidrighet, sitta de före detta
”utsugna” och få äta vad som blir kvar sedan den nye
arbetsgivaren, staten, tagit sitt — och det som blir kvar, är ibland
ingenting alls.[1]
Det kan naturligtvis inte vara sovjetunionens avsikt att svälta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
