Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farväl Ryssland — eller på återseende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte jag förklaring på vilket slutmål man hade med det hela.
Det föreföll då som om de klienter man lyckats bäst med voro
de som önskade stanna på Bolsjevo för livet och som vore
det meningen att denna plats småningom skulle få växa till en
verklig stad, en stor modern och väldisciplinerad industristad.
När allt kommer omkring blir därmed, såvitt jag kan se,
bolsjevoitens liv just precis det typliv man ställer upp som
program för samtliga landets arbetare: enkelriktning, kamratråd
och -domstolar, bundenhet vid platsen och möjlighet att njuta
av de olika förströelser, som enkelriktningen ordnat! De som i
Bolsjevo anmäla sig ”för svaga för socialt liv” äro de som
inte kunnat hålla sig från att begå brott igen. Men hur pass
kapabel av ”socialt liv” i demokratisk mening blir i längden
någon enda av dem alla, tjuvar eller ej?
En dag något senare träffade jag en högtbetrodd man, som
konverserade mig om den humanitet man inom SSSR numera
sökt få fram gentemot brottet. Till och med mord, sade han,
dömas efter ”skälen” till dylik handling, det vill säga
förmildrande omständigheter, vilket inte syntes ha varit fallet under
tsartiden. Jag var intresserad, men:
— Nå, politiska förbrytare då? frågade jag.
Uppenbart taktlöst, ty samtalet avbröts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
