Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldragelser, som senast refereras, måste dessa hävdaböcker få ett visst
historiskt tidsvärde.
Då vi kalla den ifrågavarande krönikan, som blev tongivande
för de följande, för Nestors, tala vi mot bättre vetande, ty
munken Nestor i Kiev har icke författat den ifrågavarande krönikan,
som i ryska uppslagsböcker efter begynnelseorden betecknas rätt
och slätt som »Svunna tiders historia» (»Povjest’ vremjanych ljet»).
En munk Nestor har visserligen funnits i det berömda
Grotteklostret i Kiev, och man vet, att han var född omkr. 1056 och
död omkr. 1114, samt att han har författat ett par religiösa
levnadsteckningar. Men med den ifrågavarande krönikan har han
ej haft något direkt att skaffa, och man har på senaste tiden till
och med sökt leda i bevis, att den icke vart skriven i det heliga
Kiev, även om den är ett uttryck för den andliga kultur, som
blomstrade frodigare i Kiev än i det torrt merkantila Novgorod
eller i det strängt »officiösa» Moskva.
För övrigt kan en viss författare till Nestorkrönikan så mycket
mindre påvisas, som den icke blivit skriven av en enda person,
utan utgör ett slags samlingsverk, varpå många släktled och
pennor efterhand arbetat. Detta röjer sig redan i de olika
stilriktningarna. Den ursprungliga texten är totalt okänd. Till början av
det tolfte århundradet torde handskrifterna ha varit enhetliga, men
splittrades sedan i flera varianter, av vilka den viktigaste är den
s. k. Lavrentianska skriften av år 1377, kallad så efter den
avskrivande munkens namn.
Dessa krönikor kunna ju ej gälla såsom historiska dokument i
vanlig mening, men de hava i stället förtjänsten av en viss episk
karaktär och poetisk flykt, som ger dem en skönlitterär rang. Den
livliga framställningen med ordagranna citat och repliker samt
anföranden av folkliga traditioner och ordstäv öka ock det estetiska
behaget i dessa skrifter, som tjänade lika mycket till uppbyggelse
som till kunskap och lärdom.
Den kronologiska ordningsföljden, som begagnas i de ryska
medeltidskrönikorna, pekar tillbaka på bysantinska förebilder, vilka
även i många andra avseenden göra sig starkt gällande. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
