Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NESTORKRÖNIKAN.
11
det var en särskild gudomlig uppenbarelse, tillägges uttryckligt:
»Det var dock icke en pelare, utan en ängel.»
Men lyckligtvis består Nestorkrönikan icke blott av dylika
legender och historier, munkars vanliga tidsfördriv, ty dess
författare voro, som redan nämnt, icke endast klerker, och därför får
man här och var små upplysningar av verkligt kulturhistoriskt
värde. Om handel och samfärdsel i det östra Europa under
medeltiden ges en föreställning genom de ord, som furst
Svja-toslav år 868 skulle ha yttrat till sin moder: »Jag trivs icke i
Kiev, utan vill bo i Pereslavets vid Donau, enär det är
medelpunkten i mitt rike och allehanda varor samla sig där: guld,
siden, vin och varjehanda grönsaker och frukt från Grekland; silver
och hästar från Böhmen och Ungern samt från Ryssland
pälsverk, vax, honung och tjänstefolk.» Och att den ryska (finska)
badstugan är en av de ytterst få originella institutioner, som
ryssarna kunna skryta med, framgår därav, att Nestor låter den
existera redan på aposteln Andreas’ tid. Då denne — enligt
legenden — kom till slaverna i det nuvarande Novgorod, förundrade
han sig över den därstädes gängse sedvänjan att gissla sig under
badet. Och då han över Varjagiska havet kom tillbaka till
Rom, yttrade han följande, vilket alls icke är någon ironisk
överdrift, såsom den lärde Nestor-forskaren Schlözer tyckes ha trott,
utan fullt allvarligt menat och bokstavligt sannt ännu i denna
dag:
»Då jag kom till det slaviska landet, fick jag se något
underbart. Jag såg badstugor av trä, högeligen upphettade. Där kläda
de av sig nakna, begjuta sig med ett slags skarp barklut, taga
färska ris och piska sig själva. Knappt kommande med livet ur
dessa ugnar, hälla de kallt vatten över sig och kvickna så till.
Detta göra de varje dag, utan att någon tvingar dem därtill, och
då de pina sig sålunda, kalla de detta ej för plågning, utan för
tvagning.»
Och — tillägger Nestor — åhörarna i Rom förundrade sig.
Skada blott, att den helige aposteln ej fick se allt det underbara,
som funnits och ännu finnes i den ryska bondstugan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
