Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
FÖRSTA KAPITLET.
bands vid svansen av en häst och släpades så ned till floden,
där han mörbultades med påkar av tolv karlar. Nestor medger
visserligen, att träbilden inte kunde känna svedan, men
framhåller, att det skedde för att förhåna djävulen, som hade bedragit
människorna med detta beläte och nu skulle få sina gärningars
välförtjänta lön. Därpå sköts träklumpen ut i vattnet, följde med
floden utför de beryktade »trösklarna» (katarakterna), åt vilka
varjagerna givit svenska namn, och blev vrak på en sandbank,
som hädanefter fick heta Peruns grund.
Och så försiggick massdopet med ett handgripligt nit, som
kunde ha hedrat själve Ivan den gruvlige. Den nu mera helige
Vladimir lät förkunna i hela staden: »Eho som i morgon icke
infinner sig vid floden, han må vara rik eller fattig, tiggare
eller arbetare, skall vara min motståndare». Då folket fick veta
detta, gick det med glädje till floden. Somliga stodo i vattnet
till halsen, andra till bröstet, och åtskilliga höllo sina barn på
armarna, medan prästerna förrättade dopet. »Och här var att skåda
glädje i himlen och på jorden över att så många själar hade
blivit frälsade. Men djävulen suckade: Ve mig, om jag förjagas
härifrån, ty här hade jag tänkt få mitt hemvist, ifall det ej
funnits den apostoliska läran och på Gud troende människor.» Och
efter denna diaboliska bönesuck utbrister Nestor själv i ett
varmt lovtal över Vladimir »den store»: »Underbart är det, huru
mycket gott han skaffade den ryska jorden genom att döpa den.
Ty hade han icke kristnat oss, skulle vi nu ha varit ett rov för
djävulens ränker, och våra förfäder skulle ha störtats i fördärv.»
Vladimir, Kievs »röda sol», blev medelpunkten för en hel
cykel folkliga jältekväden, vilka här förbigås, enär detta arbete ej
befattar sig med den ryska folkpoesien. Dessa bylinor torde väl
delvis utgöra ett slags fortsättning på äldre, mytiska sägner,
vilkas soldyrkan och framställning av sagolika heroer överflyttats
på den historiske Vladimir. Men till någon del härflyter väl
den folkliga cykeln ur samma källor, varur Nestor öst, därest
man ej får antaga, att de äldre sagesmän, som legat till grund
för Nestorkrönikan, också givit uppslag till den folkpoetiska trå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
