Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
FÖRSTA KAPITLET.
viska land, som heter Bulgarien. Men en ännu icke utredd fråga
är den, huruvida detta svenska tillskott har kunnat utöva något
väsentligt inflytande på danandet av Rysslands späda kultur.
Detta förnekas nästan enhälligt av ryska forskare, som motivera
detta därmed, att varjagerna näppeligen kunde anses som bärare
av en högre kultur, utan att de blott utmärkt sig genom större
krigsduglighet och bättre utrustning.
Även om vi böra akta oss för all nationell självöverskattning
i detta fall, finna vi dock av Nestor, att varjagerna, de
nominella »ryssarna», stodo högre i anseende än de infödda slaverna,
vilket ju ock var helt naturligt, eftersom de varit inkräktande och
fingo förtroendeposter vid furstehoven. År 945 sade Igors följe
åt honom: »Svjenalds män äro väl försedda med vapen och
kläder, men vi äro nakna. Drag ut med oss, furste, att indriva
skatt, så bliva både du och vi rikare!» Och då Igor skulle
underteckna fredsfördraget med de grekiska sändebuden i Kiev,
gick han upp på den kulle, där Perun stod. Här nedlades vapen
och sköldar och guldsmycken, och Igor svor eden jämte alla hans
män, som voro hedningar. Men de kristna ryssarna fördes till
edgång i den helige Elias’ kyrka, ty * många varjager voro kristna».
De språkliga förteckningar, som lämnats av prof. K- Gislason
och Thomsen rörande skandinaviska personnamn i Nestorkrönikan
och som jag här ej behöver upprepa, även om ett och annat
litet tillägg skulle kunna göras, äro förundransvärt stora. Men
ytterst få nordiska namn fingo rotfäste i det ryska språket och
delade den glömskans lott, som drabbade de svenska
benämningarna på de sju forsarna i Dnjeper — dessa äldsta minnesmärken
av svenskarnas första tåg över den ryska steppen, för vilkas
bevarande åt eftervärlden vi ha att tacka den höglärde geografen
på tronen, kejsar Konstantin Porfyrogennetos. Minnet av det
varjagiska namnet fortlevde dock ännu en lång tid i
munkcellernas apokryfiska litteratur. I en helgonberättelse (paterik) om
Grottekyrkan Jungfru Marias himlafärd, utgiven år 1661 efter en
handskrift från det femtonde århundradet, talas det om en furst
Afrikan i det varjagiska landet, en broder till Jakun den blinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
