Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NESTORKRÖNIKAN.
23
Han hade sönerna Friand och Simon, av vilka den senare kom
till furst Jaroslav, där han mottogs med stora hedersbetygelser och
utnämndes till lärare för furstens son Vsevolod. Denne Simon
kom till fader Antonij i Kiev, övergav den latinska (= katolska)
dårskapen, antog tron på den sanne Guden och bygde en kyrkai
vari han blev begraven.
Som man ser, försummade det fromma klosternitet icke att
påvisa den ortodoxa kyrkans triumf även över otrogna eller
vantrogna kättare. Men om det eljest låge någon historisk sanning
i denna legend, hava vi all anledning att vara en smula stolta
över denna munkhistoria, ty därav framgår ju, att varjager kommo
till Ryssland icke blott för att med sina svärd återställa ordningen
bland söndrade småfurstar, utan ock för att tjäna som verkliga
kulturbärare hos ett folk, som i sanning haft och har
kulturförädling av nöden.
I sammanhang med den ryska folkepiken i allmänhet står frågan
om det möjliga inflytande, som varjagerna, d. v. s. Sverige, kunna
ha haft på de äldsta ryska folksägnerna. Spår härav saknas icke
alldeles hos den gode Nestor. Då han beskriver Olegs
underbara död, visar denna sägen en påtaglig likhet med den
skandinaviska sagan om huru Orvar Odd förgiftades genom en orm,
som sprang fram ur hästen Faxes dödskalle. Oleg hade också
blivit spådd, att han skulle ljuta döden genom sin favorithäst.
Han lät därför bli att rida på den; men då hästen hade dött,
ville han ännu en gång ta de döda benen i betraktande. När
han råkade trampa på hästkraniet, sköt därur fram en orm, som
bet honom i foten, så att han vart sjuk och dog. »Allt folket
grät mycket över honom, bar bort hans lik och begravde det i
den kulle, som heter Stjekovitsa. Och denna kulle kallas ännu
i dag för Olegs gravhög.»
Smith, den danske Nestor-forskaren, påpekar också med rätta,
att hela skildringen av den listiga och hämndfulla Olga — samma
kvinna, om vars dop och död munken Nestor skrev så vackert
— röjer varjagiskt, d. v. s. skandinaviskt ursprung, ty en sådan
uppfattning av hjältemodiga och förslagna kvinnor var främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
