Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av lyrik genomströmmad poetisk krönika från mitten av det elfte
århundradet till slutet av det tolfte, en konstnärlig
sammanflätning av två olika tidsskeden; det är ett helt system av folkpoesi
och tradition, historia och filosofi, och likasom Nestorkrönikan
är dikten buren av ett djupt sedligt allvar. Här kämpa två
motsatta makter mot varandra: det är icke blott de kristna ryssarna
gentemot de hedniska polovtserna, utan ock det godas seger
över det onda, ljusets kamp med mörkret såväl i historien som
i naturen.
En inre likhet mellan Igorkvädet och Nestorkrönikan består
däri, att hos dem båda ligger det huvudsakliga intresset mindre
i den yttre handlingen än i de karakteristiska episoder, som bilda
de avgörande momenten i de handlandes inre och yttre liv.
Vidare gisslas i båda skrifterna det inbördes krigets vådor,
furstesplitet och de personliga intressenas familjetvister såsom källan
till allt ont, varav den ryska jorden lider. Och såväl Nestor
som den okände författaren av Igorkvädet voro besjälade av
en brinnande fosterlandskärlek, en nästan profetisk aning om det
stora Ryssland, vars kommande statsenhet framställes såsom den
ledande principen. Enhetsidéns bärare är Svjatoslav
Vsevolodovitj i det åldriga Kiev — något tsarrike Moskva fanns då icke
ännu, och ännu mindre hade ryssarna lyckliggjorts med ett
»piterskt» imperium. Det är den ryska jorden, zemlja russkaja,
moder-jordens tegar och stepper, för vilka ryssen då kämpade
mot hedniska barbarer och som med sina djur och örter togo
del i människans glädje och sorg. De gyllene ord, som fursten
i Kiev uttalade med anledning av den nordiske medfurstens
nederlag, inneburo en maning till den andliga samling, som det
ryska riket aldrig har lyckats ernå, men som skenbart ersattes
genom den brutala införlivningspolitik, som invigdes av Ivan
Groznyj.
Igorkvädet är en i tiden jämförelsevis mycket sen vinst för
den ryska litteraturen, ty ehuru det sannolikt författats
omedelbart efter det polovtsiska fälttåget, dröjde det sex hundra år,
innan världen fick kännedom om denna förborgade skatt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
