Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty då han ville skapa sånger, flödade han med sin diktning ut
över träd, lik en grå ulv på marken, lik en blå örn under
molnen. Han väckte erinringar om den första tidens split och
fejder. Då han sänkte tio falkar på svanors flock, sjöng först den
svan, till vilken falken flög ned, en sång om den gamle Jaroslav
och om den tappre Mstislav, som nedgjorde furst Rededja i
spetsen för sina kasogiska trupper, samt om den härlige Roman
Svjatoslavitj. Men, mina bröder, icke var det tio falkar, som
Bojan släppte ned på svanors flock: han lade sina konstförfarna
fingrar på levande strängar, och de klingade självmant till
furstarnas lov.
Begynnom, bröder, denna berättelse alltifrån den gamle
Vladimir intill den nu levande Igor, vilken har tryggat sitt förstånd
med kraft och skärpt sitt hjärta medelst mannamod! Efter att ha
fyllt sitt sinne med krigslust förde han sina trupper till
polovtsernas land, bortom den ryska jorden.
När Igor blickade upp mot den klara solen, märkte han, att
hela hans här vart betäckt av dess skugga. Och då sade Igor
till sitt följe: »Bröder och följesvenner! Bättre är att bli slagen
ihjäl än tagen till fånga. Vi sätta oss upp, o bröder, på våra
snabba hästar, på det vi må skåda den blåa Don. Jag vill, sade
han, bräcka min lans till det polovtsiska fältets gräns. Med eder,
ryssar (rusitjer), vill jag böja mitt huvud ned och med hjälmen
dricka ur Don.»
O Bojan, den gamla tidens näktergal! Måtte du med din röst
besjunga detta härtåg, under det att du, o näktergal, hoppar på
diktningens träd, svävar med ditt snille under molnen,
sammanflätar denna tids båda hälfter[1] och störtar fram på Trojans stråt,
över fält, uppför berg! Sjungas borde en sång till Igor, Olegs
ättling: »Ej av storm ha falkarna drivits över de vida fälten,
men kajors svärmar fly mot den stora Don.» Eller sjungas borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
