Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGORKVÄDET.
31
det, o Bojan, ättling av Volos (eller Veles, boskapens och
rikedomens gud): »Hästarna gnägga på andra sidan Sula-floden; det
genljuder av ära i Kiev; lurarna smattra i Novgorod, och
fanorna stånda i Putivl.»
Igor väntar sin käre broder Vsevolod och säger åt honom:
»Vildtjur Vsevolod! Min ende broder, det enda lysande ljuset
för Igor! Båda heta vi Svjatoslavitj. Sadla, broder, dina snabba
hästar! Mina stå färdiga, redan förut sadlade i Kursk. Och
mina kurjaner äro beprövade män. Under stridslurar äro de
ammade, under hjälmar vaggade, vid lansspetsar närda. Vägarna
äro dem bekanta, klyftorna kända. Deras bågar äro spända,
kogren blottade och sablarna vässade. Själva flyga de fram som
gråa ulvar på fältet, sökande heder åt sig och ära åt sin furste.»
Nu steg furst Igor upp i den gyllene bygeln och red fram
över det rena fältet. Solen hämmade vägen för honom genom
sin förmörkelse. Natten väckte fåglarna genom sitt hotfulla
stönande. Djurläten förnimmas. En olycksbådande fågel (Div)
skriar från en trädtopp och tvingar till underkastelse under
okända länder: vid Volga, näjderna längs (Svarta) havet och vid
floden Sula samt Surozj (= Azovska sjön) och Korsun
(Cherso-nes), samt under dig, vidunder (polvan) i Tmutorokan. Men
polovtserna skyndade på obanade stigar till den stora Don;
vagnarna gnisslade i natten, och svanorna äro som förskingrade.
Igor för sina krigare till Don. Ulvarna upphäva hotfulla tjut i
klyftorna; örnarna locka med sitt skriande djuren till ben, och
rävarna nosa på de röda sköldarna. O ryska jord! Redan är
du bakom kullarna!*
Långsamt mörknade natten. Aftonrodnaden svann, och dimma
betäckte fältet. Näktergalarnas sång domnade bort, men
kajornas snatter vaknade. Ryssarna omgärdade det stora fältet med
sina röda sköldar, sökande heder åt sig och ära åt sin furste.
Vid morgongryningen på fredagen nedtrampades av de ryska
* Detta svårtydda uttryck, som är så betydelsefullt, att det upprepas längre
ner, innebär utan tvivel, att ryssarna lämnat sitt hemland bakom sig,
överskridit gränsen till det ovissa och beseglat sitt öde på främmande område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
