Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGORKVÄDET.
33
klang hörde den forne Jaroslav den store, Vsevolods son. Men
Vladimir i Tjernigov stoppade varje morgon sina öron (d. v. s.
aktade ej på dessa locktoner). Äran förde Boris Vjatjeslavitj,
den unge, tappre fursten, till dödens dom och bäddade honom
på grön malört, till Olegs nesa. Då utsåddes och frodades
genom Oleg Goreslavitj (= den sorgberyktade) inbördes fejder,
och Dazjbogs ättling miste livet, ty under furstefejder förkortas
människoåldrarna. Då sjöngo på den ryska jorden sällan plöjarna
som svanor, men ofta kraxade korpar och ville flyga efter föda.
Så var det i dessa krig och härtåg, och dylika krig hade ej förut
förnummits. Från gryningen till kvällen, från kvällen till ljusa
dagen flögo härdade pilar; där skramlade sablar mot hjälmar,
och där svängdes stålblanka lansar i okänt land, mitt på
polov-tsernas jord. Den svarta jorden under hästhovarna var besådd
med ben och begjuten med blod. Till bedrövelse växte benen
upp ur den ryska jorden.
Vad är det som susar och klingar för mitt öra där i fjärran
i arla morgonstund? Igor sände sina trupper tillbaka; det
gjorde honom ont om den käre brodern Vsevolod. De slogos
en dag, de slogos den andra. Men på middagen den tredje dagen
sjönko Igors fanor. Här skildes bröderna vid den snabba
Ka-jalas strand. Här fanns ej blodigt vin nog; här slöts de tappra
ryssarnas gästabud, och bröllopsgästerna blevo druckna och lade
sig ned — för den ryska jorden. Gräset böjer sig med klagan,
och träden luta sig mot marken av sorg. Redan har
olycks-timmen slagit, o bröder! Redan skyler öknen krigarna. Nesa
har drabbat Dazjbogs ättlingar och hemsökt Tröjans jord likt
en mö, som svingar svanevingar över det blå havet och svävar
till Don, väckande erinringar av ymniga tider. Det vart split
mellan furstarna, ty broder sade åt broder: »Detta är mitt, och
detta är också mitt.» Och furstarna begynte oroa sig för detta
lilla, som de höllo för stort, och själva smida fördärv inbördes.
Och hedningarna kommo från alla håll med segrar över den
ryska jorden. O, långt bort har falken flugit, förföljande
fåglar till havet. Men Igors tappra trupper stå ej upp igen.
Rysk kulturhistoria. I. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
