Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGORKVÄDET.
41
realistiska krigsbilderna framskymta vidskepliga antydningar, som
utan tvivel hade djupa rötter i det dåtida folkmedvetandet. Hit
hör särskilt den underliga episoden om huruledes furst Vseslav
nattetid förvandlades till ulv — en anknytning till bylinan om
Volch Vseslavitj och andra bogatyrer (folkliga heroer) och
sannolikt stående i samband med de apokryfiska historierna om
Salomos broder Kitovras (= Kentaur), vilken ock var en dylik
dubbelgångare, hälften människa, hälften djur.
Äfven i fråga om det dåtida känslolivet — ett dunkelt ämne,
som av naturliga skäl är så svåråtkomligt för den arkeologiska
forskningen — lämnar Igorkvädet åtskilliga beaktansvärda
upplysningar. Den ryska kvinnan har här en friare, en så att säga
mer mänsklig ställning i samhället på Igors tid än under den
moskovitiska perioden, då det asiatiska samhällsskicket gjorde
kvinnan till en lägre, underordnad varelse, innan tsar Peter bröt
med de gamla traditionerna. De ryska änkorna sörja i dikten
över att de ej mer få skåda och samspråka med sina stupade
män, och då Igor återkommer till Kiev, deltaga jungfrurna i den
allmänna glädjen och hyllningen. Och Jaroslavnas underbart
sköna klagovisa anses med rätta som en av den ryska poesiens
klenoder — för att inom den slaviska världen finna ett motstycke
till dessa innerliga toner måste man gå till serbokroaternas
»kvinnosånger» och till den ragusanska skaldeskolan. Då det heter om
Igors gemål, att hon klagade som en gök, bevisar denna poetiska
bild, att författaren, trots sin historiska lärdom och sin
konstnärlighet, var väl förtrogen med det folkliga språket och dess
naivitet. Detta styrkes ock oupphörligt genom vissa stående uttryck,
som äro gemensamma för hela den slaviska folkpoesien (särskilt
öst- och sydslaverna), t. ex. rena eller vida fältet, den snabba
hästen, gråa ulven, blåa blixten, gröna trädet o. s. v. Och då
det heter, att jungfrur sjunga vid Donau om tilldragelsen i det
avlägsna Kiev, framgår av detta äktslaviska uttryckssätt, att Donau
såsom det poetiska inbegreppet av flod eller stort vatten i
allmänhet var känd även i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
