- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Första delen /
43

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IGORKVÄDET.

43

med ett fromt amen. Men hans religiösa känslor hade ej hunnit
stelna i dogmatiska formler, såsom de moskovitiska
krönikeskrivarna, och han var för mycket skald för att rata de
poetiska skatter, som den hedniska »vantron» och den naiva
folktron inrymde. Förmodligen var han en samtida med Igor
och bosatt i Kiev, kanske i furstlig tjänst. Att han ej var präst
framgår icke blott av den knapphändighet, varmed den kristna
konfessionen omtalas, utan ock av den i god mening världsliga
ton, som kännetecknar hela dikten, ehuru den i många stycken
grundade sig på äldre krönikor. Ja, i Igorkvädet spåras en fläkt
av den västerländska, ridderliga anda, som eljest var totalt
främmande för Rysslands medeltid. Några forskare hava trott sig
finna vissa likheter hos Igorkvädet med Chanson de Roland och
Nibelungenlied, och Pogodin anser rentav, att dikten rönt
inflytande av skandinaviska sagor. Vare därmed huru som helst,
anser jag, att Igorkvädet och dess författare indirekt böra stå i en
smula tacksamhetsskuld icke blott till den västerländska odlingen,
utan kanske ock till våra svenska väringar, som ingöto den
statsbildande anden i den osjäliga ryska kroppen. Och säkert är, att
våra svenska hjärtan står Igorkvädet med dess friska poesi,
dess aktning för kvinnan och dess höga etik ojämförligt mycket
närmare än de ryska folkbylinorna med deras vidunderliga moral
och halvt tatariska, halvt bysantinska åskådningssätt. En sådan
episod som Svjatoslavs dröm är ju nästan som hämtad ur Snorres
Konungasagor.

Den man, som förhjälpte Igor ur fångenskapen och hette Ovlur,
kallas i en krönika för Lavor eller Oluvr. Han var visserligen
i polovtsisk tjänst, men man vet, att hans moder var en kristen
kvinna. Måhända är det förmätet av mig, om jag vågar
sammanställa namnet Oluvr tned det svenska Olov?! Likheten kan
ju vara tillfällig. Men möjligheten är väl icke alldeles utesluten,
att en av de gamla varjagernas ättlingar — Nestorkrönikan visar
bäst, vilken massa svenska personnamn inträngde i Ryssland
genom och efter Rjurik — hade hamnat där nere vid Dons stepper
och råkat än en gång hjälpa en rysk furste mot främmande barbarer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free