Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ANDRA KAPITLET.
Igorkvädets författare är namnlös, men hans dikt består för
alla tider. Det var, såsom vi sett, en jämförelsevis ringa yttre
anledning som skapade ett stort skaldeverk. Då Ryssland långt
senare befriades från det mongoliska oket, gick denna högst
betydelsefulla tilldragelse nästan spårlöst förbi i den ryska
litteraturen. Det skrevs visserligen åtskilliga kväden om Dmitrij
Donskojs seger på Kulikovo-fältet, men det vart endast tomma
efterbildningar av Igorkvädet, utan originalitet. Den poetiska anden
var svunnen, den levande friskheten var förkvävd i ryska sinnen
— icke genom de österländska barbarernas förtryck, utan genom
det moskovitiska tsardömets mångfaldigt kännbarare barbari och
den ryska kyrkans förlamande ok.
*
Slaget på Kulikovo-fältet år 1380, då storfurst Dmitrij
Ivano-vitj genom sin seger över Mamaj inledde det ryska
befrielsekriget mot mongolerna, vart besjunget i ett par dikter, varav den
ena författades av biskop Sofronij i Rjäzan. Båda hava
Igorkvädet till uppenbar förebild och sakna all originell betydelse.
Den poetiska stridsskildringen är svag, utan individuell kolorit,
och det historiska värdet ligger egentligen däri att en mängd
namn på de i slaget deltagande uppräknas. Likheten med
Igorkvädet sträcker sig till de minsta detaljer. Även här lägger »Bojan
gyllene fingrar på levande strängar», ehuru traditionen om den
mystiske Bojan måste hava totalt försvunnit i det fjortonde
århundradet; även här »öses det med hjälmar ur den snabba Don»;
»fälten äro besådda med ben eller begjutna med blod, och den
ryska jorden sitter ej glad» m. m. »På fältet Kulikovo vid
floden Neprjadva (biflod till Don) tjuta ulvar, ty de hedniska
tatarerna vilja taga den ryska jorden. Furstar och bojarer och tappra
män, som lämnat sina hem och rikedomar, hustrur, barn och
boskap, och som förvärvat denna världens ära och heder, lade
ned sina huvuden för den ryska jorden och den kristna tron.»
Även här klaga bojariska kvinnor i Moskva. »Don, snabba
Don! Du, som flyter genom polovtsernas land och dess stålrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/1/0056.html
