Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SJÄTTE KAPITLET.
lätjan, »allt onts moder». »Måtte solen ej finna er i sängen!»
är hans faderliga råd. Man bör aldrig vara sysslolös, vare sig i
hemmet eller i krig, och ej lita på andra, utan själv tillse, att
allt är i ordning, det må gälla husfaderns omsorg om sin gård
eller landsfaderns förpliktelser mot sina undersåtar. Intressant är
emellertid, att denne flitens predikare dock förordar en liten
middagsslummer såsom något av Gud själv föreskrivet, ty »efter
arbete vila både djur och fåglar och människor». Denna
sedvänja, som naturligtvis förutsätter ett duktigt förmiddagsarbete,
synes ha varit ganska allmän, ty av gamla krönikor finner man,
att klostren uttryckligt unnade sina helt visst icke överansträngda
munkar en liten middagslur eller siesta, och Nestor ger även en
antydan därom på tal om den helige Feodosij. Denna makliga
osed, som harmonierar förträffligt med nordslavisk lojhet och
ryskt »oblomoveri»* och i någon mån förklarar den
»improduc-tivité slave», som Sienkiewicz mästerligt tecknat i romanen »Utan
fäste», står sannolikt också i ett visst samband med hedniska
föreställningssätt. Man trodde nämligen, att man genom en
sådan middagssömn kunde undgå det olycksbringande mötet med
poludnitsy, ett slags mitt på dagen uppträdande andar, som med
liar ville hindra dem, som arbetade på fälten — ett i sanning
finurligt sätt att lägga ett religiöst hyende under maklighetens
last!
Monomachs förmaningar voro säkerligen icke avsedda
uteslutande för hans egna söner, utan avsågo även den ryska
ungdomen i allmänhet. Men då han talar om regeringsplikter, är det
den kievske storfursten, som i en tid av inre tvedräkt och krig
råder sina barn till endräkt och fridsamhet. Bland annat
förbjuder han allt slags dråp och mord, och man får inte ens döda
en brottsling eller giva befallning om att en skyldig människa
dödas, ty därigenom bringas en kristen själ i fördärvet (genom
att han ej får tillfälle att bättra sig). Härmed uppställde
Mono-mach en för sin tid ytterst djärv sats, som väl får betecknas så-
* Efter den dåsige, handlingströge hjälten i en bekant roman av Gontjarov,
med vilken vi skola göra bekantskap i den tredje delen av detta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
