Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KIEVSKA PERIODEN.
63
som något allenastående för sin tid och som allt fortfarande
utgör ett omtvistat ämne i den moderna strafflagstiftningen. I detta
som i åtskilliga andra fall finnes en påfallande likhet mellan
Vladimir Monomach och den gamle moralfilosofen på Jasnaja
Poljana, och då man studerar Rysslands äldre kulturhistoria,
särskilt raskol (sektväsendet), skall man snart finna, huru oerhört
gammalmodig »reformatorn:> Tolstoj i själva verket är, och huru
föga nytt denne skenbart originelle tänkare har haft att bjuda.
Till sist berättar Vladimir Monomach sina egna levnadsöden,
och denna skildring, lika ordknapp som hans didaktik, ger en
livlig föreställning om de faror och mödor, som en rysk regent
då hade att utstå, även om hans lott i många avseenden var
drägligare än en rysk kejsares i nutiden. Monomach hade
deltagit i 83 fälttåg, undertecknat mer än ett tjog fredstraktater och
under 13 år ständigt varit på ansträngande tjänsteresor. Allt
hade han själv måst sköta och övervaka under svält och faror,
såväl i hemmet som i stallet och på tronen. Men allt detta
berättar han icke för skryts skull, utan för att ödmjukt tacka och
prisa Herren.
Egendomligt förefaller det måhända oss att han bland sina
berömliga och dristiga gärningar omnämner även de talrika jakterna.
Detta var dock ganska befogat, ty utrotandet av vilda djur i det
vilda Ryssland var högeligen gagneligt; jakten var då förbunden
med stor livsfara och ingalunda ett så pass harmlöst furstenöje
som då tsar Alexej Michajlovitj på 1600-talet idkade sin berömda
falksport. Själv skrifver Monomach om sina nimrodbragder:
»Jag har fångat många vildhästar. En gång slungade en uroxe
upp mig vid hornen; en annan gång blev jag hårt knuffad av
en hjort och en gång nedtrampad och stångad av två älgar. En
vildgalt slet bort svärdet från min sida, en björn klöste mig på
knäna, en orm rusade på mig, och en häst störtade under mig.
Men vid alla dessa tillfällen befriade mig Gud.»
Den faderlige rådgivaren medgiver själv, att en del av hans
förmaningar är att betrakta snarare som eftersträvansvärda ideal
än som praktiskt uppfyllbara till punkt och pricka, och han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
