Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KIEVSKA PERIODEN.
67
guld kunde jag behöva; men bättre är att koka järn än att leva
ihop med en gammal elak kvinna. Ty hon är som ett rivjärn:
överallt river hon, så att det gör ont. Då jag sett en elak käring,
sned, vindögd, stortrutig med elak tunga och lik den onde, då
hon speglat sig, har jag tänkt: Se dig icke i spegeln, utan i
graven!» Härpå berättas en anekdot om en änkling, som ville
sälja sina egna barn. Då någon klandrade honom därför, svarade
han: »Om de likna modern, skola de sälja mig, då de blivit
fullvuxna.»
Den landsförvisade enslingen i norra Ryssland tyckes även ha
fått motvilja för klosterlivet och motstått furstens uppmaning att
låta »klippa sig» (= anlägga tonsur), ty han avvisar denna
framtidsutsikt med följande mustiga bildspråk: »Jag har icke sett
en död rida på ett svin eller djävulen på en käring; ej har jag
ätit fikon från videträd eller russin från en lind. Bättre är mig
att sluta livet så här än att ljuga mot Gud genom att antaga en
ängels yttre skepnad. Man kan ljuga för världen, men ej för
Gud. Många, som lämnat den flärdfulla världen, hava återvänt
till världslig ävlan, liksom svinet till sin stia, och hemsökt byar
och förnäma hus såsom kräsmagade hundar.»
Men även de världsliga få sina snärtar, och denna del av
jere-miaderna röjer en instinktiv antipati mot utländska nyheter och
påhitt, särskilt akrobater och gycklare. »Ryttare, mästare och
’dux-ove’ (av det latinska dux, härförare) få ära och gunst hos
hedniska sultaner och konungar. Somliga rida till häst på skådebanor,
sättande livet på spel. Andra flyga ned från palatsernas tak;
andra kasta sig nakna i elden för att visa sitt hjärtas styrka för
sin tsar; andra tränga genom snår och skrubba skenbenet intill
benpipan; andra störta sig i havet med sin häst från en hög
strand; en annan binder ett tåg vid kyrkoskeppets ’öra’ och dess
andra ända vid marken och glider så utför, med ena handen i
repet och med ett blottat svärd i den andra.»
Av den virriga skriften framgår, att denne Daniel, som kallar
sig »furstens träl och son av hans trälinna», var bördig från
Perejaslavl och »ung till åren, fastän gammal till förståndet. Än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
