Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönt jag ej har vuxit upp i Aten och ej studerat filosofi, så har
jag dock samlat som ett bi litterär sötma ur böcker och inhämtat
visdom såsom havsvatten i en lädersäck.» Han var en
lustigkurre, denne misantropiske enstöring, som med humor kryddade
förvisningens sura bröd, och han var frimodig i sin kritik av
ämbetsmännen. »Den olycklige är rädd för furstens tiuner[1] (fogdar)
som för elden.»
Den mystiska slöja, som vilade över Danilo den förvisades
öde, gav naturligtvis folkfantasien fritt spelrum, så att man t. ex.
på försändandet av hans böneskrift överflyttade den gamla sagan
om Polykrates’ ring. Danilo skulle ha knådat in sin skrivelse i
ett vaxljus och kastat det i havet; där slukades det av en fisk,
som fångades och såldes till furstens bord. Ett litterärt värde
har denna skrift genom sin onekligen kvicka stil och genom den
beläsenhet, som framskymtar däri. Men även i historiskt avseende
är den beaktansvärd, ty därav framgår, att bojarerna redan då
voro mer fruktade än fursten själv, och den frimodighet, varmed
en i onåd fallen undersåte vågade nalkas sin härskare, var en
liten kvarleva av den patriarkaliska gemytlighet, som enligt
folktraditionen hade rått vid hovet i Kiev, då Ilja av Murom söp sig
full i förargelse över att ha fått en dålig plats vid det furstliga
bordet och betedde sig mot furst Vladimir på ett sätt, som alls
icke överensstämde med senare tiders tsariska etikett.
Danilos ursinniga kvinnohat var troligen litterärt påverkat av
en skrift, som bar titeln: »En vis och barnkär faders samtal
med sin son om elaka kvinnor», och den hade i sin ordning
utan tvivel rönt intryck av den medeltida litteratur, som öste ur
sägnerna om Salomo. Härmed äro vi inne på den apokryfiska
litteraturen, som väl kan förtjäna ett särskilt kapitel.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
