Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den ryska romanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kristna tron genom agarjanskt[1] våld. Men i det tredje Rom,
det är den ryska jorden, skall den Helige Andes välsignelse stråla
fram.»
Något senare, d. v. s. från och med det sextonde århundradet,
inträngde även västerländska sagostoff, företrädesvis genom
Polen. Hit höra t. ex. Gesta Romanorum, de moraliserande
anekdoterna från den romerska kejsartiden, Apollonius av Tyrus,
historien om den tsjechiske prinsen Bruntsvig (efter tyskarnas
Reinfried Braunschweig) samt sagan om Persika, den förföljda
oskulden à la Genoveva. Även franska och italienska sagoämnen
(Chansons de Geste o. d.) nådde omsider Ryssland på
svårutredda omvägar, och i det adertonde århundradet florerade en
svulstig belletristisk översättningslitteratur, t. ex. den genom
Atterboms poemcykel oss bekanta sagan om »Prins Adolf av
Lappland och den eviga lycksalighetens ö». Någon egentlig
vinst för den ryska litteraturen voro dessa förvärv näppeligen,
ty de saknade ju allt samband med den andliga utvecklingen i
övrigt, och stilen var konstlad. Och eftersom en verklig
romantik i västerländsk mening aldrig kunde få rotfäste i Moskva, var
det helt naturligt, att den s. k. nyromantiken i Ryssland vid det
nittonde seklets början icke hade samma originella värde och
betydelse som i det övriga Europa.
Emellertid förstodo ryssarna dock att giva en viss nationell
färg åt diverse långods från öster- och västerland, i det att
handlingen »lokaliserades» och kryddades med rysk bondehumor eller
satir. Denna folkliga novellistik kan man följa i handskrifter
från det sjuttonde seklet, och den saknade ej sin betydelse såsom
en hälsosam motvikt mot den ensidigt didaktiska litteraturen och
såsom en blygsam tillflyktsort för det »fria ordet», som icke helt
kunnat kvävas av tsardömet och kyrkan. Hit hör t. ex.
berättelsen om Basarga och hans son Borzosmysl (»kvickhuvud»). Den
kievske köpmannen Basarga, som avseglat från Tsarigrad, drives
av storm till en stad, vars kristna invånare för sina synders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
