Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den ryska romanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
SJÄTTE KAPITLET.
skojaren, sökte blidka svärfaderns vrede, och denne blev
verkligen något mildare stämd, då Frol hittade på ett nytt knep, i det
han lät underrätta svärföräldrarna, att han ej kunde svara för sin
häftigt insjuknade makas liv, om hon ej finge föräldrarnas
välsignelse. Dessa skickade då sex hästar med livsförnödenheter,
så att de nygifta levde flott, och bjödo dem till sist hem. Frol
fick plats som förvaltare på svärfaderns stora gods i Simbirsk,
dessutom 300 rubel kontant, och ärvde till sist hela
förmögenheten.
Denna skälmroman var något absolut nytt för Ryssland, ty
där saknades totalt all moraliserande tendens. Snarare framlyser
därur en sorglös levnadslust med en mycket tvetydig moral.
Svärfaderns humoristiskt kärva sätt att alltid titulera sin fattige
måg för »tjuv» och »skurk», men ändå hålla god min i elakt
spel är ett modernt drag, som vi känna väl till från nutida
äktenskapskomedier. Om någon egentlig erotik kan det här
visserligen icke vara tal, men här saknas å andra sidan den
svulstig-het och fadda sentimentalitet, som kännetecknade det adertonde
seklets ryska roman, åtminstone i dess förra hälvt. Det dröjde
nära ett århundrade, innan Ryssland åter fick den humoristiska
realism, som spåras i »Frol Skobjejev», och då skedde det
genom Holbergs inflytande på den ryska karaktärskomedien.
Ryska litteraturforskare hava i den menlösa karakteristiken av
Annusjka velat se ett bevis på att den okände författaren ännu
var bunden av de gamla sociala fördomarna rörande
kvinnofrågan. Detta synes mig oriktigt. Annusjka är i själva verket
den första kvinnofiguren med en ansats till individuell
karakterisering i den ryska litteraturen, och ehuru hon framställes såsom
ganska passiv, tyda dock vissa drag på att det ryska samhället
började lämna de halvasiatiska traditionerna om kvinnans ofria
ställning: enleveringen och »mesalliansen» voro helt visst
oerhörda nyheter — icke blott i dikten, utan ock i verkligheten.
Och det är helt säkert ingen tillfällighet att den okände
författaren gav den tämligen tolerante och välvillige svärfadern
namnet Nardin-Nastjokin. Ordyn-Nastjokin hette nämligen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
