Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN GROZNYJ I RYSKA LITTERATUREN. 109
sitt leverne mot allt, vad tradition och auktoritet heter, särskilt i
sin brutala politik mot det ryska adelsväldet och munkväsendet.
I grund och botten voro båda lika sinnliga och grymma; båda
hade samma förakt för människovärdet och samma opsykologiska
oförstående för sin tids djupare andliga krav.
En direkt föregångare till Peter var Ivan Groznyj i det
avseendet, att han faktiskt, om också ej officiellt, usurperade den
översteprästerliga makten och hänsynslöst bröt allt motstånd, som
kyrkan genom Maxim Grek eller popen Silvester sökte göra mot
den världsliga envåldsmakten. Han var både munk och bödel i
samma person, och altaret tjänade honom ej sällan till stupstock.
Metropoliten Filipp fängslades vid själva altaret, sedan den usle
Basmanov läst upp ett synodsbeslut, att han blivit avsatt. Genom
Moskva hade ju apokalypsens profetia om det sjätte riket
besannats, och redan Ivans fader, storfursten Vasilij Ivanovitj, hade av
en munk i Pskov fått budskapet, att ett dubbelt Rom fallit, men
att det tredje Rom, Moskva, i sig skulle upptaga alla kristna
stater, och att ett fjärde Rom aldrig skulle komma — samma
rysk-slaviska kiliasm, som förbereddes av Dostojevskij och nu
tagit litterär mandom i Vladimir Solovjevs och Merezjkovskijs
underliga drömmerier om Krist och Antikrist.
I ögonen fallande är ock den medvetna och omedvetna parodi,
som både Ivan och Peter gjorde av de religiösa
föreställningssätten och ceremonierna, ehuru tsar Peters hädiska gyckel med
narr- och dvärg- eller dryckespåvar, trots all vidrighet, var en
harmlös barnlek i jämförelse med Groznyjs vanvettiga skämt att
t. ex. kläda ut sin stallmästare Fedorov som tsar och hylla honom,
för att i nästa ögonblick genomborra honom för majestätsbrott.
Tsar Peters dryckeslag voro vilda, men där saknades ändå den
råa bestialiteten, som då Ivan utnämnde sina värsta opritjniker
(adjutanter, det fruktade livgardet), en Basmanov eller Maljuta
Skurlatov, till klosterbröder i munkdräkter — samma slödder av
samvetslösa uppkomlingar som red på Moskvas gator med
hundhuvuden och kvastar vid sadeln till tecken av sitt
samhällsrens-ande värv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
