Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
SJÄTTE KAPITLET.
Det ligger ej inom ramen för detta arbete att skriva Rysslands
historia, om det äljes stode i min förmåga. Med ovanstående
rader har jag endast sökt påvisa några grunddrag i Ivan
Groz-nyjs karaktär, till bättre förstående av den högst intressanta bild,
som Groznyj lämnat av sig själv i sina skrifter, särskilt den
berömda brevväxlingen med bojaren Kurbskij.
Furst Andrej Michajlovitj Kurbskij, född 1528, härstammande
från Jaroslav Monomach, var en fint bildad ädling, som utmärkte
sig för tapperhet vid erövringen av Kazan samt i tsarens fälttåg
mot Krims »Gyllene hord» och i Livland. Då det »liberala»,
framstegsvänliga parti, till vilket Ivans forne gunstling hörde,
blivit störtat, övergick han år 1563 till den polske konungen
Sigismund August, enär han nogsamt visste, vilket öde skulle
drabba honom, om han återvände till Moskva. Ehuru han var
gift med en polska, förblev han den ortodoxa läran orubbligt
trogen. Han dog 1588, fyra år efter Groznyij, på godset
Mila-nowicze nära Kovel.
Denne Kurbskij har författat en historia om Ivan Groznyj ända
till år 1578, som trots partisk ensidighet röjer en dittills okänd
psykologisk skärpa i förening med stora kunskaper och en
individuell stil, vars behag icke minskas därav att författaren ofta
använde främmande, särskilt polska ord. Han söker i denna
skrift förklara tsarens själsutveckling till det sämre, vars orsak
han tillskrev dålig uppfostran, svag karaktär, de ogynnsamma
tidsomständigheterna och falska rådgivare. Om tsarens ungdom
heter det i detta första prov på rysk historisk memoarlitteratur:
»Ivans fader dog, då han var blott två år gammal och modern
några år senare, så att hans uppfostran leddes av stolta, stora
paner eller, på deras språk, bojarer, vilka, sinsemellan oeniga,
klemade bort honom. Redan vid tolv års ålder började han
gjuta blod och kasta misshagliga personer utför terems trappor.
Han samlade kring sig jämnåriga ynglingar ur sigklit (grek.
syn-klätos, senaten), red kring med dem på gator och torg, slog och
rånade män och kvinnor. Men trots allt skamligt ofog
smickrades han av hovmännen: ’Se, vilken tapper och duktig tsar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
