Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »Faderliga testamenten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FADERLIGA TESTAMENTEN.
147
okunnighet, styrelsens slarv och egendomsherrarnes brutalitet.
Icke minst läser han lagen för bönderna, sina ståndslikar: de
hugga ner ungskog, använda präktiga träd till bränsle, fånga
ung-fisk och plocka omogna nötter. Dessutom äro bondgårdarna för
tätt sammanbyggda, så att hela byn brinner vid utbrytande
eldsvåda. Men å andra sidan finnas bland herremännen sådana
omänskliga ädlingar, som utsuga bönderna i arbete, och om
en bonde blir mer mätt än de andra, så läggas nya pålagor på
honom. Av nöd rymma bönderna och fly till skogarna eller
flytta bort, så att stora sträckor av landsbygden bliva öde.
Är det icke som om man läste ett utskottsbetänkande av
»kadetter» i 1907 års »riksduma»?
Pososjkov var emellertid för praktisk eller för konservativ för
att svärma för avskaffandet av livegenskapen, som ur godtycklig
hävd efterhand — särskilt under 1600-talet — hade utbildat sig
till en fullt lagstadgad samhällsinstitution. Han anser, att den
ekonomiska vinsten skulle bliva effektivare för alla parterna, om
egendomsherren hade större respekt för böndernas livsvillkor och
insåge, att deras intressen vore solidariska med varandra. Huru
detta skulle tillgå, och vilka garantier härför erfordras, får man
tyvärr dock icke veta av Pososjkovs efterlämnade papper.
Men mitt under alla samhällsförbättrande funderingar, som alls
icke förflykta i utopiernas blåa rymd, utan behålla säkert fotfäste
på verklighetens mark, slår Pososjkov oss med häpnad genom
gammalmodiga, ärkereaktionära åsikter, som åter slunga oss flera
århundraden tillbaka i tiden eller förflytta oss innanför den
kinesiska muren. Jag fäster mig här icke vid hans pedantiskt
löjliga anmärkningar om sådana nya bagateller som
uniformsknappar eller näsdukar, utan vid hans trånga syn på Rysslands
ställning i Europa, gående stick i stäv mot tsar Peters
»främlingsmani». Alla utlänningar vore till skada för Ryssland, och även
om de tillfälligtvis kunna behövas såsom ryska läromästare, böra
de ej få hemortsrätt i landet. »Med sina leksaker och drycker
locka de årligen tusentals rubel ur våra fickor», klagar han på
ett ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
